Flying elk

Efter som min kärlek till råbiff är stor så fick det bli en sådan.

Handskuren tartar på kalv. Och mitt tillägg; pommes frites.

Och till efterrätt; självklart anklever.

Krossat wienerbröd med ankleverglass & spritade körsbär.

97 prickar till maten. Och färre till den trötta servisen…

Annonser

Frantzen

Till middag fanns ett kitchen table hos Frantzen. Mina förväntningar tar vi senare.

Jag var några minuter tidig, inga problem. Möttes av en trevlig herre i dörren som visste precis vem jag var och som satte mig till stolen.

Placerades med den trevliga kocken Maxim som svarade på alla mina frågor under kvällen, och de han inte hade svaren på så fick vi assistans till.

För mig var det rätt tydligt att Frantzen håller en hög ambitionsnivå. Är den för hög? Man får inte fler stjärnor för att man dubblar antalet på lönelistan i köket.

Nå väl, middagen startade med ett infusuionte. För den oinvigde ett tafatt blaskvatten, men inför en avsmakningsmeny ett smart drag. Det var tillräckligt smaklöst, men tillräckligt smakfullt för att rena munnen från tidigare upplevelser av snus, öl och what not.


Till de första amouse bouche  så blev jag rekommenderad en champagne (som inte ingick i dryckespaketet). Tydligen den de serverar till alla eftersom den fanns med på den förtryckta vinserveringslistan jag fick med mig efter serveringen…

Nästa amouse bouche var denna förfriterade skapelse med anklever. Mums? Ja, skall laga en variant hemma.


Sedan var det dags för den första rätten på menyn. Och det första vinet. Och den första besvikelsen. Vinet alltså.

Det fanns inget i världen som kunde övertyga mina smak- eller luktsinne att detta vin någonsin skulle smaka gott till något. Om man inte gillar att suga på svettvåta, filtade lammullströjor. Det är ingen hobby för mig och inte heller detta vin!

Jag skulle alltså stå ut med detta vin fem (!) rätter till och försökte verkligen göra det bästa av situationen.


Nästa rätt var verkligen i min smak redan på menyn. Och vid första anblick. Och i munnen.

Saffran- och kanelmakarong med anklever, karamelliserad citron och medjooldadel (läder). Mycket gott, skall lagas hemma. Jag ville inte förstöra den goda smaken, utan var glad att jag hade champagne kvar.

Rätt nummer tre var friterad havskräfta i krispigt ris.


Den var perfekt tillagad. 10 sekunder i 180-190 grader. Men med ett annat vin och med annat än fingrarna att äta med hade ni vart hemma.

Rätt nummer fyra var den stelnade löksoppan. Ni vet ju vad jag anser om lök vid det här laget.


Men den var perfekt tillagad . Lakritsen kunde dock ha varit mer koncentrerad, åtminstone för mina finska smaklökar.

Rätt nummer fem var fattiga riddare. Med perfekta murklor och perfekt smält lardo.


Underbar Perigordtryffel avslutade denna rätt.

Sedan var det Pelle Janzon. Denna svenska rätt som jag aldrig riktigt fått någon kontroll över.


Den här Pelle Janzon med wagyo kött, vaktelägg och Kalix löjrom får gärna besöka mig alla dagar.

Nu blev det tack och lov vinbyte. Till en sherry, och det var dags för benmärg. En av mina specialiteter. Den jästa pumpacremen var spännande. Den var helt ugnsbakad och sedan vakumpackad för förvaring i rumstemperatur i två veckor. Sedan gräddmixad. Will try. Ni vet vad som väntar nästa Halloween!


Sedan blev jag lite förvirrad. Det skulle kärnas smör. Och det är ju bra. Det blir liksom inget smör annars. Men här började jag känna att de inte riktigt kunde hantera fullt ut det faktum att jag var själv.

Inte ensam. Jag var själv på en resturang och vill njuta av maten. Med mig själv. Det bästa sällskapet. Inte hetsäta.  Med ett kitchen table borde den känslan aldrig uppstå. Det har känns bättre på en- och noll stjärniga. Men känslan försvann snabbt. Bra! När jag ska äta 14 rätter så vill jag också snusa, dricka vin, kolla ikring mig… Ja ni vet.

Nåväl, nästa rätt var satio tempestas. En rätt med dagens grönsaker och örter.


Sedan piggvar med umamipure. Och det smälta smöret. Jag var rädd att jag glömt det vid förra rätten. Och tro mig, den skulle behövt smöret den med. Men om ingen jävel anställd vid en tvåstjärnig restaurang häller upp det, då ska det antagligen inte vara på rätten. Punkt?


Umami? Det pratas mycket om det nu, man kan tydligen till och med köpa en burk från Santa Maria… Här var det isländsk alg som använts. Inte extremt umami enligt mig. Provade verkligen alla varianter, men tyvärr. Lite salt gjorde dock susen.

Nästa rätt var den enda där det fanns valmöjligheter. Lamm eller hummer? Hummer! Hot-pot med (rå) kål. Någon borde göra något åt den råa kålen. Den kändes lat och inte direkt i harmoni med hummern. Jag tror att hummern var lite generad när locket lyftes av.


Nu blev det dags för dessert. Den första av tre. Eller hur man skall se det.

Kastanjehonungsglass. Fint. Med mjölkskinn. Mjo hej. Men det funka fint.


Och sedan det frysta päronet, med ölskum på toppen. Ska laga superölskum jag med!

Och bentoboxen.


Well! Här har ni menyn.
Och dryckeslistan.
Och bentoboxen.
De byter meny om två veckor.

Menyn är fin. 89 prickar av 101. Men deras sommelier, nej jag kom inte överens med endel viner…

Tre stjärnor? Nej!

Två? Nja…


– – –

Efter frukosten…

Vi började med frukost.


Och tittade på vädret.

Bestämde mig för att se ut som ett bi tydligen idag.

Sedan promenerade vi iväg.

Mulberry blev tydligen på öl till lunch.

75 SEK för en dagens. Som hittat… Men den var nog god.

 Efter vår lunch hittade vi ett snyggt träd. Och kände att sommaren är på väg.

Vi hittade också Stockholms smalaste gränd, knappt så gatlyktan fick rum…

Snart dags för middag 🙂

Lunch at Wagamama

Went to Wagamama in Stockholm for lunch. The place was very busy and noisy, not the place to be if you want to sit down for a relaxing meal. On the other hand, if you want a quick Asien style meal you’re at the right place. Service was friendly and fast, food good and venue clean.

As I wanted a lighter lunch I went for two smaller dishes.

A duck gyoza (duck dumplings with hoisin sause) and tori kara age (fried chicken with chili sause)

IMG_2126.JPG

IMG_2127.JPG

It was ok, but there sure were better dishes on the menu.

Hamburgare; VG

Har ju en liten fabläs för hamburgare. Testar hamburgare hejvilt. Blir oftast besviken.

Bodde på hotell Birger Jarl i Stockholm och efter en lång dags arbete bestämde jag mig för att testa deras afterwork.

Hamburgare med ost, saltgurka och hemgjorda grova fries med ett glas vin/öl för 175 SEK.

Upp till bevis! Servicen var otroligt bra (från in- till utcheckning), ja den var faktiskt precis som den ska. Har ju varit med om några lite mindre… lyckade… exempel.

”Hur vill du ha din burgare?”
”Medium, tack!”

Saltgurkan var saltgurka. Inte ättiksgurka… Bara det bådade ju gott.

Ja, burgaren var medium och den var god. Ja, det är bästa hamburgaren hittills i år.

Hotell Birger Jarls hamburgare: 82 prickar av 101 möjliga.

Potatisen kunde ha åkt en sväng till via ugnen eller fritösen.

20130406-152603.jpg